Britt-Marie sitter och stickar när vi gör intervjun. Hon är nyss hemkommen från en två och en halv månad lång resa i Spanien, där dagarna bland annat fyllts av promenader.
– Vi har gått mycket varje dag, ibland upp till 16 000 steg, och det har fungerat jättebra, konstaterar hon.
Britt-Marie är pensionär, bor med sambo i Borlänge och beskriver sitt liv som både aktivt och innehållsrikt. Men vägen hit har inte varit självklar. För drygt 20 år sedan opererades hon för cancer. Operationen var omfattande: urinblåsan togs bort tillsammans med livmodern, äggledarna och äggstockarna.
Urostomin i Britt-Maries fall innebär att urinen leds ut genom en öppning på magen via en bit tunntarm, där den samlas i en påse. Eftersom urinblåsan inte längre finns, rinner det kontinuerligt och påsen behöver tömmas regelbundet. För Britt-Marie blev det snabbt en del av vardagen.
Men det första året var mer utmanande. Hon fick prova sig fram bland olika produkter innan hon hittade det som passade henne.
– I början hade jag en stomipåse som inte funkade. Då ringde jag till Coloplast Care för att få råd och tips, och de hjälpte mig att hitta rätt stomiprodukter för just min kropp och min livsstil. Man får prova sig fram.
I dag har hon en rutin som fungerar. Hon använder ett tvådels stomibandage och byter påsen varje dag. Basplattan som fäster mot huden byter hon ett par gånger i veckan. Med en tappkran på påsen har hon full kontroll. Trots flera andra sjukdomar, som diabetes, KOL och astma, låter hon sig inte begränsas.
– Med rätt medicin funkar det mesta.
Och det märks. Britt-Marie tränar, går på vattengympa, väver, odlar i trädgården och reser ofta. Hon har till och med varit på Borneo och vandrat. Vid klättringen i den bergiga terrängen i regnskogen var det inte bara varmt utan även väldigt hög luftfuktighet.
– Det var så svettigt att det såg ut som om man kissat på sig. Men min basplatta satt fast!
– Det här ska inte hindra mig från att resa, säger hon bestämt.
Synen på kroppen har också förändrats. Efter att ha opererat bort båda brösten på grund av cancer samt sin stomi har hon landat i en självklar inställning.
– Jag tänker att folk får väl titta om de undrar. Jag gör det som är bra för mig.
Hon är öppen med sin stomi och tvekar inte att berätta för andra.
– Jag är inte rädd för att tala om det. Jag brukar informera dem som är nyfikna.
För Britt-Marie handlar livet med urostomi mycket om inställning. Hon menar att begränsningarna ofta är mindre än man tror.
– Man kan göra allt som man kan och orkar. Låt inte stomin stå i vägen.
Visst har vissa saker krävt anpassning, som kläder.
– Jag får kanske leta lite mer, men det är egentligen ingen stor sak.
Och när problem uppstår är hon pragmatisk.
– Om det läcker så är det oftast mitt fel – jag har inte tömt i tid.
Med åren har tryggheten vuxit, och i dag ser hon inte sin urostomi som ett hinder, utan som en del av livet.
– Jag har ett bra liv, tycker jag.
Det är en enkel slutsats, men den säger mycket. För Britt-Marie handlar det inte om vad som hänt, utan om hur man väljer att leva vidare.
