Allt började med symtom som blod i avföringen och kraftiga magsmärtor. Trots det dröjde det innan han fick rätt hjälp. Sindre fick remiss till koloskopi, en undersökning av tarmen via kamera, och sedan följde en lång väntan för att få göra själva undersökningen. När Sindre ringde för att påskynda processen fick han rådet att ”…prova att ringa på morgonen så kanske vi har något avhopp, och då skulle du kunna komma in med kort varsel”. Men ingen förklarade för Sindre att det var en allvarlig situation. Totalt tog det ett helt år från det att han började söka hjälp tills han fick sin koloskopi. En tid fylld av smärta och oro.
– Där var ett halvår där vården bara… ja, det hände inget. Jag sa att det var blod överallt, men fick höra att det inte var någon fara.
När han till slut fick göra koloskopin blev allt plötsligt akut. Direkt efter undersökningen skickades han vidare till Karolinska där han blev inlagd i en månad. Diagnosen: ulcerös kolit – en kronisk tarmsjukdom som orsakar inflammation och sår i slemhinnan i ändtarmen och tjocktarmen. Kort därefter opererades han och fick en ileostomi. Det är en stomi där tunntarmen leds ut genom magen och avföringen samlas i en påse utanpå kroppen. Ett par dagar före operationen berättade läkaren om stomin och vad detta skulle innebära. Sindre målade först upp en bister bild.
– Innan beslutet om operation såg jag mig själv med en Ikeakasse på magen. Jag tänkte: nu är mitt liv slut.
Men verkligheten blev en annan.
– Sedan visade de hur det faktiskt såg ut. Hur liten påsen var och hur allt runt omkring skulle fungera. Då undrade jag varför jag hade väntat så länge? Kör bara.
Efter flera operationer – totalt fyra, där bland annat ändtarmen togs bort – och en tuff återhämtning blev livet helt annorlunda jämfört med tiden före den första operationen. Smärtan försvann, och friheten kom tillbaka.
– Jag är så otroligt nöjd med att ha stomi. Det är så skönt att slippa problemen.
I dag är stomin en självklar del av vardagen. För Sindre handlar det inte om begränsningar, utan om att hitta lösningar. Att jobba som arborist, vars arbetsdag främst består av att beskära träd och utföra avancerad trädfällning, ställer en del tuffa krav då han klättrar, arbetar fysiskt och rör sig i svåra miljöer.
– Jag behöver en robust lösning när jag jobbar. Det måste funka. Och det gör det nu.
Visst händer det att något går fel ibland. En trasig påse efter en taggbuske. Eller att det läckte precis i början av stomilivet under en varm campingnatt i hängmattan.
– Ja, då byter man påse, byter tröja och fortsätter. Det är inte mer än så.
Hans inställning är genomgående pragmatisk och ovanligt öppen. På jobbet döljer han inte sin stomi.
– Jag gör det till ett litet socialt experiment. Vissa frågar, andra inte. Jag bara lever mitt liv. Det är inte mitt fel att jag har en stomi. Om någon stör sig, ja, då är det deras problem.
För Sindre är det viktigt att vända perspektivet. Samtidigt riktar han kritik mot vården, framför allt kring väntetiden innan han fick sin diagnos.
– Åtminstone halva tiden gick åt till att jag inte fick hjälp. Det borde inte vara så.
I dag har han i princip enbart kontakt med vården då det är dags för receptförnyelse, och han hanterar själv det praktiska kring sin stomi. Livet rullar på med familj, arbete och framtidsplaner. Både uppe bland trädkronorna och på landbacken.
